Hejsan hoppsan medsystrar och bröder! Jag ber om ursäkt att det har gått så lång tid sedan mitt senaste inlägg. Har haft lite personliga berg att bestiga inför hösten som jag varit tvungen att prioritera. Så skrivandet har fått hamna i skymundan.

 

Idag kändes dock som den rätta dagen att återuppta min lilla hobby som faktiskt håller min gnista vid liv. Jag har nämligen träffat Gudrun Schyman! Denna fantastiska, feministiska urmoder! Ja, okej kanske inte träffat så som i att ha bestämt ett personligt möte på tu man hand. Men i det feministiska vimlet på Sundsvalls torg har jag lyssnat, nickat instämmande, skakat på huvudet av förtvivlan och applåderat högt.

 

Vad denna kvinna är duktig på att tala alltså! I en timme stod hon och pratade sakkunnigt, inlevelsefullt, underhållande, allvarligt, bestämt och hopfullt om det feministiska genombrottet, utan att staka sig en enda gång. Någonting som säkerligen inte Reinfeldt eller Löfven gör utan ett manus i bakfickan.

 

Stämningen vid FI:s monter och Gudruns tal var hög, det kändes kärleksfullt och som en fin gemenskap bland oss som stod där och lyssnade. Till skillnad från Sverigedemokraternas monter där stämningen var minst sagt blandad. Gudrun påpekade också att det är en skymf att SD i samma stund stod och talade på Olof Palmes torg. Jag var där en sekund för att se efter vad det fanns för slags folk där och för att (om så bara en minut) ställa mig med ryggen mot talaren. Och till skillnad från FI:s kärleksfulla möte med rosa ballonger och människor av alla dess slag möttes man vid SD:s hörn av polisavspärrningar och biffiga ordningsvakter. Varför? Jo, för SD är det enda parti som har anledning att vara rädda och känna sig hotade. Varför? Jo, för att SD har vidriga åsikter som gör att folk blir väldigt arga på dem. Och hur kommer det sig att FI inte behöver några avspärrningar? Eller att FI inte har några ordningsvakter eller arga människor som står med ryggen emot. Jo, för att FI är ett parti som förespråkar demokrati, jämställdhet och kärlek. 

 

Gudrun sa någonting väldigt bra i slutet av sitt tal.

"De påstår att feministerna inte kan räkna. Det kan vi visst det. I Simrishamn är vi det enda parti som gjort en budget. Men det är ju också så att jag har sagt att pengar inte är det viktigaste. Åh det får man ju inte säga inom politikens väggar, för det är som att svära i kyrkan. Men så är det. Tänk er att man haft ett långt liv med både toppar och dalar och när man ligger där på dödsbädden och funderar över livet så tänker man: 'men jag hade i alla fall en balanserad budget'. Nej! Det finns viktigare saker än pengar."